Sista kolaren i Jämtland...

Resans mål var Fåker, då detta mål även var vår vän Hjalmars.

Kvällen bjöd på matintag,

trevliga samtal och umgänge,

rock n rollig pilsner,

fotograferande av katten Zinna,

och en mycket spännande berättelse om Hjalmars farfar med samma namn. Han var nämligen Jämtlands sista kolare (till höger på bilden). På bilden till vänster finns Hjalmars farmor, pappa och faster.

Vilket jobb, att vara kolare!

Att bo i en grankoja några månader under VINTERN, för att först bygga milan, för att sedan se till att kolmilan inte brinner upp utan bara pyr. Och slutligen samla ihop allt kol. Tydligen utgick inte heller någon betalning OM milan skulle råka brinna upp.

Tankar på ångsten som bör ha inträffat om milan brann upp i slutet av kolprocessen. Allt jobb, köld, grankojjeliving för gäves... Och inget OB, eller traktamenten hade de heller.

Troligen en mörk syn att möta en kolare i slutet av arbetsmånaderna i skogen. ;)