Hund - inget för låginkomsttagare

När jag var i 10 års åldern för sisådär 30 år sedan så tänkte jag att det bara var välbeställda människor som kunde äga hästar, men hundar kunde de flesta som prioriterade lite i sin ekonomi skaffa. 

Jag visste att det kunde vara kostsamt eftersom min gudmor då på 80 och 90-talet hade Flatcoated retrivers som tyvärr drabbades av diverse åkommor som hon fick bekosta en del av trots deras bra och omfattande försäkringar. 

Jag förstod då vikten av att ha en bra försäkring på sin hund. 

Min barndom och mina ungdomsår bestod till  stor del av att drömma om en egen hund. Även häst, men det kändes så dyrt, komplicerat och ouppnåligt. Men en hund skulle jag bara ha. 

Jag ägnade oräkneliga timmar till att läsa om hundar, dess skötsel, olika raser, deras egenskaper osv. Jag gick ut med andras hundar och hade en brinnande längtan efter att kunna skaffa en egen. 

Men det där med att alla kan skaffa hund verkar ju inte riktigt stämma längre? 

Under åren har många veterinärföretag köpts upp av två privata veterinärjättar och den avancerade tekniken och djursjukvård i största allmänhet har ökat i kostnader massor. Att besöka veterinär i Sverige är i dag är avsevärt mycket dyrare än i många andra Europeiska länder.

I takt med att veterinärkostnaderna har ökat har även försäkringarna ökat rejält i pris. 

Jag minns också att en renrasig hund kostade ungefär 7000 i inköp och en blandras ungefär hälften när jag var barn. Det var liksom målbilder för vad jag behövde spara ihop till. Igår när jag kollade runt lite på priser så säljs många valpar ledigt för 25 000 kronor. 

Utöver dessa ökade kostnader så är det så mycket kring hundar som eskalerat kraftigt de senaste åren. 

Många idag går med hundarna på vattentramps rehabilitering, hundmassörer, man anlitar folk att ta bort tandsten med laser och att klippa hundens klor samt pälsvård och bad på salong. 

Det finns också ett enormt utbud av bilburar med alla tänkbara säkerhetsdetaljer för tusentals kronor, ergonomiska selar och hundtäcken med diverse funktioner. 

Och hundmaten ska vi inte tala om. Människor skryter högljutt om att "min hund får minsann bättre mat än vad jag själv äter". Människor fnyser åt torrfoder och de lite billigare märkena. 

Barf, färskfoder eller specialmat från veterinärkliniker för 1000 kr säcken ska det vara. Matrester har i somligas ögon blivit någonting dåligt eftersom köttbullarna kan innehålla lökpulver osv. 

"Min hund ska bara ha det bästa!"

Det finns HUR MYCKET prylar, leksaker, diverse ben, madrasser, dyra shampon, halsband osv som helst att lägga pengar på till sin hund. 

Och allt måste vara ergonomiskt, säkerhetstestat och perfekt. 

Många raser har också en rad hälsoundersökningar som ägarna förväntas bekosta. Det är en sak som jag tycker är bra och positiv för rasens förbättrade hälsa. 

Men det är ju inte gratis att röntga hundens höfter, armbågar, ögonlysa den, gå mentaltester mm. Min bild är att dessa saker också ökat markant under åren.  

Det finns personer som står mittemot en veterinär med sin gamla sjuka hund och uttalar orden: "Gör allt som går för att rädda min älskade vän". Fantastiska insatser görs på djursjukhuset och hundens liv förlängs ett litet slag. Och kvar står personen med enorma belopp spenderade på veterinärräkningar. Kanske en spolierad privatekonomi t.o.m. 

Det här med hundägande, hästägande och att skaffa barn och alla jävla prylar och kostnader runt får mig att vilja spy! För det här temat är inte bara runt hund utan finns även kring häst och barn. 

Det finns en hel del prestige i att ge sina djur och barn det absolut bästa. Att uppsöka specialistveterinären. Att gå till professionella rehabspecialister. Mm mm.

Skuld och skam på dom som väljer budgetvägen. 

KÖP KÖP KÖP! Bäst i test, ekologiskt, säkerhetsmässigt, rätt näringsinnehåll! Osv. 

För du vill väl ditt djur det bästa!? 

En snöboll som bara rullar snabbare och snabbare och blir större och större. 

Ibland undrar jag hur i all världen alla små hushåll i Jämtland, för inte allt för länge sedan, ens kunde ha en arbetshäst och en jakthund i fungerande tillstånd? Hur fick människor dessa djur att vara friska och duga till arbete utan att ta bort tandsten med laser, equiterapeutbehandlingar, akupunktur, ergonomiska selar, laxolja i fodret och hundgodis av kängurukött, som jag för övrigt såg att ett värstinghundfoderföretag säljer. Ett företag som vill profilera sig på att ha proteinkällor från etiska frigående djur i sina hundfoderprodukter. Varför väljer man då kängurukött från andra sidan jordklotet istället för svenska proteinkällor? Det finns ju både frigående tamdjur och viltkött så som älg, ren, rådjur, hjort, hare mm att välja på i vårat eget land. 

En sorglig snöboll som gör att många som verkligen skulle må bra av att äga en hund, både fysiskt och psykiskt inte kan ha en. Människor som skulle ge en hund ett fantastiskt liv med massor av tid, kärlek, motion och stimulans. Mat, vatten, omsorg, skydd och närhet. 

När jag äntligen kunde köpa min första hund år 2007 var jag mer mottaglig för all köppropaganda. "Du vill väl ditt djur det bästa?" Det var som att det sunda förnuftet skulle ignoreras och allt gick ut på att ta råd från experter, forskning och det skulle vara det värsta och bästa. 

Nu vill jag bara ta en stort steg ifrån denna otrevliga snöboll och gärna säga upp alla vidrigt dyra försäkringar som sväljer en jättestor del av våra löner varje månad. 

Tänk om fler valde bort att säga:

"Gör allt som går för att rädda min gamla hund"

Och istället sa:

"Det här är så sjukt jobbigt och jag är förkrossad över att min älskade hund är gammal och sjuk. Men jag vet att allt liv har ett slut. Därför väljer jag att avsluta min kära, trogna väns lidande istället för att förlänga det. Och så skänker jag istället de där 100 000 kronorna till röda korsets hjälparbete i krigsdrabbade länder". 

Eller:

"Jag väljer ett lite mindre kostsamt foder till min hund, och skänker istället mellanskillnaden på 400 kronor varje månad till att stödja ett hem som tar hand om flickor som blivit offer för sexuell människohandel och blivit fångade våldtäcktsoffer på bordell".

Jag vill inte att min text ska misstolkas till att tro att jag inte anser att djur ska ha det bra. För det gör jag verkligen! 

Jag tycker att djur ska få äta adekvat foder. Att de ska få möjligheten att utföra sina naturliga beteenden. Att de ska få anpassat foder vid allergier eller överkänslighet. Att de ska ha en sadel som ligger bra på deras rygg. Att man sätter ett täcke på en hund eller häst som fryser. Att de så snabbt som möjligt ska få vård eller avlivas om de uppvisar att de inte mår bra. Att det finns preparat som kan vara bra att ge en äldre hund som börjar bli lite stel, att bettet ska vara i rätt storlek och lämplig modell för hästen, att hunden ska få ligga bekvämt och få gnaga på ben. Att hästens hovar blir väl omhändertagna. Att hundars tandsten avlägsnas och deras klor klipps. Att djuren vi skaffar tas omhand väl.

Det jag vänder mig ifrån är köphetsen, att sunt förnuft nästan blivit ett skällsord. Att priser på vård och försäkringar bara ökar och ökar. Att det blivit en hets att "ju dyrare, desto bättre".

Och det sorgliga i att hundägande, som ju ger så många fina berikande aspekter i människors liv, nästan blivit en klassfråga.