Sidor

lördag 29 oktober 2022

Halloweendisco

Igår var det dags för Norderåsens populära Halloweendisco! 

Exakt 100 barn kom och dansade, var med på lekar och tävlingar, köpte godispåsar, fika och dricka. Därtill kom även säkert 50 föräldrar som fikade och hade trevligt med sina barn. 

Mina föräldrar som är uppe och hälsar på oss var kalasbehjäpliga. De snodde ihop över hundra godispåsar och stod i cafét hela kvällen. Kokade kaffe och sålde fika. Britt-Inger kom med sin kattbajslåda (chokladbollar) och gjorde en kanoninsats i entrén och skrev upp alla barns namn och nummer för att vi ska kunna söka bidrag till föreningen. All musik, limbo, dansstopp, utklädningstävling och prisutdelning roddade 12 åringarna Gustav och Valter helt själva. De kom även kvällen innan och pyntade hela föreningshuset. Vilka guldkillar! 👌
Jag är så tacksam för allas insatser och bakhjälp. Det var svettigt och utan deras hjälp hade det inte gått. 

Kalaset blev en braksuccé och pricken över i:et bjöd våra vänner från Mo på. Sanne sydde spontant en Vinterskuggandräkt till Örjan några timmar innan discot. Jag berättade för barnen att det skulle komma en hemlig gäst och när Örjan entrade salen som Vinterskuggan var det som att självaste Elvis klivit in! Vilken hit! En pojke sa till mig att han aldrig skulle tvätta handen igen efter att ha vidrört Vinterskuggan... 😄❤🙏 









 

fredag 28 oktober 2022

En händelserik ridtur

Igår fick jag, Lisa och hästarna en händelserik, vacker och nyttig ridtur. 

Lisas man  är en person som hittar i skogarna runt Norderåsen väldigt väldigt bra tack vare sitt stora skogliga intresse. Han hade beskrivit en trevlig runda för Lisa som skulle vara fin för oss att testa. Vi begav oss mot sjön och red efter hans beskrivning. 

Vi fick en jättefin ny tur bortanför sjön med varierade gräsvägar över hyggen och genom skog. Skogsstigar där det blir som att rida genom en tunnel av skog som omsluter en.

På vägen tillbaka mot byn så känner jag att Oddur snubblar till flera gånger och inte går riktigt rent i vissa steg. Jag blir orolig. Tänk om han är halt? 

När jag hoppar av så ser både jag och Lisa att han har tappat en sko. Igen... Men en tappsko är ett så mycket bättre alternativ än halt. Lisa var snäll och red tillbaks ett stycke för att spana efter skon. Det blev bra träning för hästarna att lämna varandra under turen. Men jösses vilka gnäggskrin de utbytte när Lisa och Kaisa närmade oss igen. 😄❤🐴🦄

Det visade sig också att en person gödslade åkrar bortanför sjön med flytgödsel. Så minst sex gånger på vår tur så blev vi passerade av en stor traktor med ett stort släp flytgödsel efter sig. 

Oddur som till största delen är trafiksäker har lite svårt för traktorer. Han föll i sken och vände på en femöring vid ett traktormöte och sprang bredvid och sen ut framför en traktor och de höga snöplogkanterna för några år sedan när vi var på väg hem från en  vintertur. Jag fick stopp och återfick kontrollen på en uppfart hos några grannar och har efter detta undvikit att blivit passerad av just traktorer. Min strategi har varit att snabbt bege mig till en infart och ställt upp honom med ansiktet mot traktorn när den passerar. Han blir lite spänd och vill gå lite men det går alltid bra. 

Men så igår åkte detta stora flytgödselekipage förbi oss åtskilliga gånger. De första två gångerna satt jag i sadeln och vi kunde ta oss till små avstickare. Men de andra 4 eller fler gångerna så ledde jag honom. Men han blev mindre spänd för varje passage så de sista gångerna brydde han sig inte. 

Lisa är en så cool och rutinerad ryttare med en grym balans och förmedlar ett sånt lugn så Kaisa brydde sig inte öht. Jättenyttigt för henne.

Imorgon kommer hovslagaren och slår på en ny sko. Jag tror att Oddurs tappskor kan bero på en rad olika saker. Hovslagaren sa att sommarens väder med mycket  nedebörd och torrt om varannan gör att hovar expanderar och krymper om vartannat. Oddur som har en spröd hovkvalite gynnades inte av detta så de är väldigt kexiga nu. Sen är det just geggig höst och sluschig snö som gör att tappkor ökar. Han kan nog också vara en häst som lättare trampar av sig skor än andra. Han har ju under åren dragit av nån sko med jämna mellanrum. Kaisa har knappt haft en enda under de år jag haft henne. 

Det sega med de tillskott jag ger Oddur för hovarna är att det tar en otroligt lång tid att se om de har någon effekt. De påverkar ju nämligen den hoven som produceras längst upp. Men innan den delen har vuxit ner tar det ju många många månader. Jag håller tummarna för att de på sikt ska ha en god effekt. 

Jag är tacksam över de trygga, kunniga och rutinerade kvinnor som skor och rider mina hästar och har ett så bra inflytande på dom. 
















 

onsdag 26 oktober 2022

Karott och karaff

På min och Anne-Lies senaste loppistur till Röda korset och Shoppisen för en tid sedan hittade jag några andra fina saker utöver julsakerna. 

Då vi börjat ha mer frukt här hemma till följd av att jag äter mer frukt nu och Dagny har med sig frukt till skolan varje dag fyndade jag ett vackert fruktfat. Har kikat en tid på Tradera men så stod det istället ett lämpligt och vackert på en hylla på Shoppisen. 

Att servera vin i en karaff är trevligare än låda så en sån fick också följa med hem. 

Att hälla över såsen eller de varma ärtorna i en praktisk liten karott istället för att ställa fram kastrullen på bordet är också fint. 
Några vackra gamla uppläggningsfat i glas till sill eller skivade grönsaker till frukosten fick också följa med hem av samma anledning. 😊







 

tisdag 25 oktober 2022

I vattenrallarnas spår

Länge har vi planerat att göra en utflykt till Näverede vattenkraftverk tillsammans med Bengt och Lena. 

Bengt som är uppväxt i byn Åbacken som ligger mycket nära Näverede hade en del spännande saker att berätta. Bla var hans familj en av dom som fick ett annat gårdsutseende efter utbyggnaden av vattenkraften. Några av deras åkrar las under vatten och älven kom närmare gården. 

Bengt och Lena hade även med sig en gammal karta över området där de 300 kraftverksbyggarna, deras familjer och andra nykelpersoner levde och bodde under de tre åren mellan 1952 och 1955 som det tog att bygga vattenkraftverket i Näverede. När allt var klart var det självaste Kungen som kom och invigde kraftverket genom att i egen hög person trycka på knappen. 

Det är så fascinerade att det hux flux byggdes upp ett samhälle med villaområden, gator, affär, bensinmack, dagis, folkets hus med bioduk och teaterscen, ungarlsbostäder, sjukstuga och  parkeringsplatser. Ett samhälle med mycket barn och många ljusa minnen, iallafall om man ska tro det man snappar upp på nätet och dokumentären Minnet av Messaure på svtplay. För att tre år senare montera ner precis hela byn. I Näverede finns faktiskt ett par 50-tals villor kvarlämnade från kraftverksbygget där folk bor permanent. 

Frågor dyker upp i mitt huvud som:
Är det personer i dessa villor som trivdes och stannade kvar? Flyttade somliga familjer från kraftverk till kraftverk och fraktade med sig just sin villa? Flyttade kokerskor och dagisfröknar också med? Samma innehåll fast på nya platser i det portabla lilla samhället?

Vi fick iallafall en mycket trivsam söndag i det forna samhälle som kom, blomstrade och försvann. Vi hittade spår efter dessa människor. En gammal bubbla, avloppsrör, elcentral, avloppsbrunn, fågelholk, vattencentral, tydliga linjer i naturen efter vägar och tomter. Vi hittade även något som liknade en gammal bunker. Spekulationerna startade. Var det arresten vi hittat? Eller ett ställe där de förvarade pengar eller en skatt funderade Dagny. Eller ett dynamitförråd? 

Efter äventyret åkte vi och grillade korv, mumsade bullar och drack kaffe och varm choklad i Bengt och Lenas stuga i Åbacken. 











Här stod Folkets hus med 
biograf, teaterscen och dansgolv. 



Vattencentral.







En gammal bubbla! 






















 

söndag 23 oktober 2022

Spökvandring

Vilken superbra halloweenkväll de ordnat på Tistegården igårkväll! Ett gäng ideella eldsjälar hade pyntat Tistegården (Hembygdsgården i Häggenås). De hade tänt lyktor och eldkorgar, klätt ut sig till olika spöken, och ordnat 2 olika spökvandringar för barnen. En för de mindre barnen kl 18 och en läskigare för de större kl 20. Efter spökvandringen fick man avsluta med hembakat gofika på dansbanan. 

Barnen älskar halloween och hade redan laddat här hemma med att ta fram och sätta upp vårt halloweenpynt. På eftermiddagen gick de hem till sina kompisar Signe och Alfred där mamma Stina sminkade dom till läskiga skelett. 

Barnen, särskilt Dagny, var i sitt ässe och kunde inte sluta fråga oss om digerdöden som var temat för spökvandringen... 👻👹🧙‍♀️🌙🎃🐈‍⬛